Jag får då och då frågan om jag kan komma med lite rekommendationer när vänner och bekanta ska köpa ny dator, vilket jag också gör. På den här sidan har jag samlat det viktigaste av vad de rekommendationerna brukar innehålla. Rent generellt gäller att det är värdelöst att köpa dator, för knappt har man hunnit köpa sin nya, fina dator förrän den känns omodern och kass. Dock finns det några saker som är bra att tänka på, och det är det som jag anser vara av vikt som jag har nedtecknat här.
Observera att en hel del av informationen på den här sidan kvickt blir föråldrad på grund av den snabba utvecklingen på datorernas område. Även om grunderna är desamma år efter år, så kommer klockfrekvenser, minnesstorlekar och antal processorkärnor snabbt att öka så att de siffror som gällde ett år känns hopplöst föråldrade två år senare.
Informationen på denna sida är tämligen populärvetenskaplig, och den som är kunnig på området kommer vid fortsatt läsning förmodligen få en "det där visste jag ju redan!"-känsla, men för den som inte vet allt redan kan nedanstående vara av intresse.
Rekommendationer av butiker och inköpsställen förekommer i texten, och de baserar sig på mina högst personliga subjektiva bedömningar.
Det allra viktigaste att lägga resurser på i din dator är internminne, RAM (Random Access Memory). Det har länge varit och är fortfarande som så att de flesta datorsystem säljs med alldeles för lite RAM för att hålla priset nere. Detta fungerar, eftersom kunderna låter sig lockas av saker som "jättesnabb processor", "jättefräsig DVD-brännare" och annat som är lämpligt att annonsera om. I själva verket gör oftast för lite RAM att övriga komponenter inte kommer till sin rätt. Anledningen till detta förklaras i följande stycken, först på ett tekniskt sätt och därefter på ett populärvetenskapligt sätt:
Minne kostar pengar, och ju snabbare det är, desto dyrare är det. Allra helst skulle man vilja ha jättemycket jättesnabbt minne, men det har man inte råd med. Alltså delar man upp det för att få en så bra kompromiss som möjligt.
Det snabbaste minnet sitter inne i processorn och kallas register. Det är ofta inte större än en handfull tecken (byte), men det är väldigt snabbt. Processorn använder registret för det den för tillfället håller på med som mest.
När registret inte räcker till (vilket det ju inte gör) använder processorn nästa minnesnivå, cache-minnet, vilket också sitter inne i processorn. (Vissa processorer har flera cache-nivåer; vanligast i PC-världen är 2 steg, L1 och L2.) L1 är typ 10 gånger så långsamt som registret, men mycket billigare och mycket större, ofta kanske 32 kB (32 000 tecken). När L1-cachen inte räcker till har man sin L2-cache som är betydligt större än L1-cachen, när den här texten uppdaterades senast ofta 2-3 MB, men i gengäld väsentligen billigare då den är c:a 10 gånger långsammare än L1.
Och när cache-minnet inte räcker till har man RAM, vilket man ju själv lätt kan sätta in i datorn. RAM är i sin tur 10 gånger långsammare än L2-cachen, men oändligt mycket billigare. Att snåla in på mängden RAM till en ny dator är fel sätt att använda sin budget och helt enkelt dumt. För när RAM inte räcker till använder man hårddisken att mellanlagra på, och hårddisken är typ 100–1000 (!!!) gånger långsammare än RAM, och HELST AV ALLT SKA EN DATOR ALDRIG BEHÖVA SPARA UNDAN MINNE TILL HÅRDDISKEN!
Ofta när du är hemma hos folk och deras dator tröskar på och de säger "åh, datorn TÄNKER" så är det i själva verket den slöa stackars felkonfigurerade maskinen som kämpar med att skriva och läsa ut minne till hårddisken eftersom den har på tok för lite RAM.
(För den som hoppade över ovanstående stycke så förklarade det begreppen register, cache och RAM, vilka används nedan)
Min lite mer populärvetenskapliga liknelse med minne är att du sitter och pluggar på biblioteket. Din hjärna är processorn, och det du sitter och tänker på just för stunden är registret. Däremellan går det ruskigt fort (i alla fall när man precis börjat plugga på förmiddagen). Det du tänkte på precis innan finns i ditt närminne, och kan jämföras med L1-cache; det tar något längre tid att hämta information därifrån relativt det du just nu tänker på, men det är rätt effektivt. Ibland måste du anteckna saker som du inte kan komma ihåg, och gå tillbaka i dina anteckningar och kolla upp vad du nedtecknat. Det tar lite längre tid, men är rätt effektivt ändå (L2-cache). När anteckningsblocket inte räcker så får du resa dig och gå bort till bokhyllan för att slå upp saker och ting. Det tar rätt mycket längre tid, men så finns det å andra sidan väldigt mycket information som inte får plats på skrivbordet lagrad i bokhyllan (jfr. RAM). Och när det du letar efter inte finns i bokhyllan och inte på hela biblioteket och du måste beställa något från ett bibliotek i Umeå, vilket tar 4 dagar, ja, det är samma sak som när datorn måste spara undan minne till hårddisken... Inte roligt! Då kvittar det hur snabb du är i huvudet (hur snabb processorn är), för du får ändå sitta overksam och vänta i 4 dagar.
Med ovanstående kunskap är det inga problem att skaffa sig en bra dator.
Det gäller att välja var man vill ha flaskhalsen i datorn – för en sådan får man alltid. Jag tycker att det är bäst när det är själva processorn som är flaskhalsen, och det sämsta läget är om man har en jättesnabb processor som dessvärre måste gå på halvfart för att man har för lite RAM (se ovan).
Tillverkarna (oftast Intel och AMD) har många olika sorters processorer. Vissa är extra strömsnåla för att fungera bra i bärbara datorer, andra har superprestanda för att fungera i maskiner som ska göra tunga beräkningar (men de drar å andra sidan mycket mer ström och behöver därmed mer kylning vilket medför fler fläktar vilket medför mer buller), etc. Men trots att utbudet ser ut som en djungel är det ganska lätt att hitta vad man behöver:
Det framgår ganska tydligt vilka av tillverkarnas processorer som är tänkta för vanliga datorer främst på priset, för de avancerade processorerna för tunga beräkningar (t.ex. Intels Extreme Edition-processorer) kostar alltid extra mycket. Och sedan har tillverkarna vanliga processorer och budgetprocessorer. De är oftast i stort sett samma processor, fast de som är budget har väsentligen mindre cache, vilket alla som känner till det som står ovan om cache vet är dåligt. Att ha en sådan budgetprocessor är som att köpa en väldigt avancerad bil som man sedan inte har råd att tanka. Har man för avsikt att använda bilen så kvittar det då hur bra den skulle kunna vara när den inte får rätt förutsättningar att göra det den ska. Då är det kanske bättre att köpa en något mindre avancerad bil som kan få det drivmedel den behöver för att göra det den ska.
För Intel har man förr exempelvis haft processorerna Celeron och Pentium, vilka är i stort sett samma processor förutom att Celeron, budgetprocessorn, haft kanske 1/4 av cache-storleken hos en Pentium.
För AMD har motsvarigheten tidigare varit Sempron (budget) och Athlon.
Inte förrän nyligen har det blivit riktigt högaktuellt med verkligt strömsnåla processorer, och där lyckades Intel ordentligt med sin processorfamilj Core (som sedan har vidareutvecklats till i3/i5/i7-processorerna), vilka inte bara drar 1/3 av den ström som behövdes i sina föregångare, utan därtill är mycket effektivare och bättre. (Jämför man med den forna högprestandaprocessorn Xeon drog en sådan runt 6 gånger så mycket effekt som en Core med samma prestanda gjorde.)
Hur många processorkärnor behöver man då? Ska man ha dualcore, quadcore, är dyrare bättre, hur ska man tänka? Det beror på vilka program man har för avsikt att köra, och hur många program man har för avsikt att köra parallellt. En del program har förmågan att köra på flera processorkärnor samtidigt, medan andra förlitar sig på en enda. I det första fallet är kanske många men lite långsammare kärnor att föredra och i det andra fallet är färre men snabbare kärnor att föredra. Generellt gäller dck att ju fler processorkärnor desto större hål i plånboken samt ökad energianvändning (i form av större kylbehov och mer buller).
Jag har tidigare länge varit förespråkare för hårddiskar från Seagate. Det har jag haft i mina hemdatorer, och det har fungerat klockrent. Men så hade vi på mitt förra jobb 3 st. Seagate-diskar som havererat inom loppet av ett år, samt 2 stycken Seagate-diskar för bärbara datorer (2,5" Seagate Momentus), så jag har bytt inställning, om man säger så...
Jag skulle själv aldrig köpa en disk från Fujitsu, för jag hade en Fujitsu-disk som gick sönder för några år sedan. Jag skulle nog också undvika Western Digital också, för jag har vänner som haft problem med dem.
Däremot har jag mycket goda erfarenheter av hårddiskar från Hitachi, såväl för bärbara som stationära datorer. Och sedan har Samsung fått väldigt fina resultat i olika datortester, samt att jag inte hört talas om någon som haft problem med deras hårddiskar. (Både jag, frugan och brorsan har Samsung-diskar i våra datorer, och de fungerar väldigt bra och är dessutom mycket tysta.)
Undvik moderkort där kylningen av en del kretsar sker med små fläktar. De går bara sönder och väsnas och ger dig en massa huvudvärk i slutänden. Välj något som har passiv kylning i stället.
Jag har flera vänner som haft problem med moderkort från ASUS (som är en av de stora tillverkarna). På Jens ASUS-moderkort satt sådana där fåniga småfläktar som gick sönder. På jobbet hade vi ett moderkort från ASUS som började uppföra sig väldigt konstigt och sedan upphörde fungera som det skulle. Jag kommer själv aldrig köpa ett ASUS-moderkort.
Jag har bara positiva erfarenheter vad gäller moderkort från snik-budget-snål-tillverkaren ASRock (märkligt, då det är Asus budgetmärke) och Gigabyte. Moderkort från Intel är också ofta ett säkert kort (ordvits).
Vad gäller bärbara datorer så är det inget jag rekommenderar om man inte planerar att ta med sig datorn överallt. Visserligen har de blivit mycket billigare relativt stationära datorer de senaste åren, men det är fortfarande så att det finns en magisk prisgräns på runt 9–10000:- om man ska få en där tillverkaren inte snålat in på skärmstorlek- och upplösning (1280x1024 är det absolut minsta tolererbara för en 4:3-skärm, och många bärbara i budgetsegmentet har inte mer än 1024x768 vilket blir hopplöst redan efter några minuters användning – och även om grafikkortet kanske klarar mer med en extern skärm så är ju en laptop rätt kass om man måste köra den med extern skärm för att den ska funka bra).
När man köper dator bör man även tänka på vilket operativsystem man vill köra. Sedan Apple 2006 bytte till Intel:s processorer innebär det att du på en Mac kan köra Mac OS X, Windows, Linux, Free-/Open-/NetBSD, etc. Och då får man dessutom en oerhört snygg dator. Känner man inget behov av att köra Mac OS X (som är ett oerhört trevligt operativsystem) så kan man köpa sig en PC, eftersom man på den kan köra det mesta utom Mac OS X på den.
Länge har Apples datorer varit väsentligen dyrare än att köpa sig en PC, men nu för tiden får man oerhört mycket dator per krona (sett i datorkraft, inte fysisk storlek) om man köper en Mac Mini med extra mycket minne i (eftersom de säljs med alldeles för lite RAM i standardutförande). Den datorn är både pytteliten, jättetyst, snygg och har bra prestanda.
Jag tycker personligen att Mac Mini är en extremt bra produkt.
Ska du köpa en PC finns 2 alternativ så som jag ser det; antingen köper man en dator från en stor, känd tillverkare (t.ex. HP, IBM) där man läst tester i t.ex. Råd & Rön att datorn är tyst, driftsäker, prisvärd, etc., eller så köper man en dator från en datorbyggarfirma.
LOCKAS INTE ATT BYGGA IHOP DATORN SJÄLV. DET ÄR JOBBIGT OCH MEDFÖR OFTAST EN MASSA ELÄNDE, ÄVEN FÖR OSS SOM ÄR VANA VID DET!
Vill du tvunget ha en specialbyggd dator är det bättre att låta en datorbyggarfirma sätta ihop och testa den; dels kostar det inte mer än c:a 4–500:-, och då får du dessutom garanti på att den ska fungera och kan lämna tillbaka den till dem om det skulle strula. (Själv bygger jag förstås gärna ihop själv, man kan ju naturligtvis inte leva som man lär... ;-) )
Om ni inte ska spela en massa spel som kräver det allra senaste vad gäller grafikprestanda, tillse att ni köper grafikkort med passiv kylning, så ni slipper en liten ettrig grafikkortsfläkt som väsnas och lever jävel. Och tillse att grafikkortet har TV-ut (alt. HDMI eller motsv.), förstås, så ni kan visa film (exempelvis från köp/hyr-DVD) med datorn.
| I dag | Om något år |
|---|---|
| En liten snabb dator | En långsam dator som dock fortfarande är liten |
| En tyst snabb dator | En långsam dator som dock fortfarande är tyst |
| En jättesnabb högprestandamaskin som är svindyr, har 1000 fläktar, drar massa ström och bullrar som fan | En långsam dator med 1000 fläktar som drar massa ström och bullrar som fan |
SNÅLA ALDRIG IN PÅ EN SKÄRM! DU KAN KÖPA NYA DATORER, MEN ALDRIG NY SYN!
Tillse att köpa en bra plattskärm med digital anslutning; det är ett måste för att få knivskarp bild. (I dag har nog alla nya skärmar detta.) Det viktigaste är inte att skärmen är jättestor och jättedyr, det viktigaste är att den är jätteskarp och behaglig att glo på. För det gör man 100% av tiden framför datorn. Skärmen är den del av datorutrustningen som används mest (förutom strömförsörjningen då, förstås...).
Eftersom plattskärmar innehåller så oerhört många bildpunkter garanterar aldrig tillverkarna att alla bildpunkter fungerar som de ska, och de anger oftast var gränsen går för att man ska få lov att reklamera. Det kan vara kring 10 trasiga bildpunkter som är gränsen för det, men tänk så oerhört irriterande om man köper en ny skärm och då har exempelvis 9 trasiga bildpunkter att störa sig på varje gång man slår sig ner vid datorn... Läs användartester och hör med försäljarna hur ett visst märke brukar stå sig; om det är många returer och klagomål etc. Själv har jag med skärmar från Samsung inte haft några problem alls vare sig på jobbet eller hemma, och jag har inte heller sett några användartester där folk sagt att Samsung haft dåliga bildpunkter (vilket jag dock läst för många andra tillverkare).
Sedan kan man välja om man vill ha Widescreen eller ej. Jag tycker personligen inte att det är så fantastiskt, medans brorsan tycker att det är underbart att jobba med. Bäst är förstås att gå in i en datorbutik och testa olika skärmar. Då ser man snabbt om man trivs med formatet, ljusstyrkan, skärpan, etc.
Köp inte dator på typ El-Giganten, On-off eller sådana ställen, de är inte seriösa och har skitprodukter.
Ska ni köpa från datorbyggarfirma kan jag även där rekommendera Itel i Lund. Han som har det är mycket hederlig, bygger bra maskiner, och kan säga saker som "är du säker på att du vill ha den komponenten? Jag tror att den här som är 100:- billigare blir ett bättre val tillsammans med de övriga, och så blir datorn tystare också" etc. Vi har vänner som inte kan något om datorer som gick dit och berättade vad de ville göra med maskinen, fick den byggd till ett bra pris, och sedan har de varit supernöjda. Jag har tittat i deras maskin, och den har de komponenter i sig som jag själv hade valt (med den kunskap jag trots allt har) om jag själv skulle köpa grejer. Jag har köpt datorer till jobbet därifrån, och Kajsas dator är därifrån också. Superbra alltigenom!
GH-Data i Lund är väldigt bra att handla om ifall man vet vad man ska ha, men gå inte dit och be dem rekommendera något... De skjuter lite mer från höften.
Sedan ska man inte förakta begagnade datorer, förstås. Då kan man ju också åka ut och provlyssna bullret och testa hur snabb/långsam den känns, och ibland kan man få bra priser där också. Det är lite hur man känner.
Du vill troligtvis ha: