I början av 1993 var DF (som ännu inte hade fått namnet yacc) en förening som redan hade hunnit få ganska många medlemmar, men som inte kunde erbjuda dessa medlemmar någon verksamhet. Det största problemet var kanske att föreningen inte hade några datorer i drift - för en datorförening utan datorer är ju något av en självmotsägelse. Medan det stora flertalet av medlemmarna tålmodigt väntade på att något skulle hända, arbetade styrelsen och ytterligare några eldsjälar bakom kulisserna på att försöka få något att hända - helst innan det hade gått en hel termin utan verksamhet. Som bekant klarade vi det precis; vår microVAX Loglady öppnades för medlemmarna i slutet av maj. Denna artikel är ett försök att berätta en liten del av vad som egentligen hände under våren, med fokus kring Loglady. Redan under hösten -92 hade vi fått en fin donation: en VAX 11/780, en verklig klassiker bland minidatorer. I donationen ingick också ett antal terminaler, annan kringutrustning, och hundratals magnetband. Problemet med 780:an var att den var en mycket stor minidator, som krävde ett stort datorrum med upphöjt golv och kylning för att må bra. När den första entusiasmen över att äga en 780 hade lagt sig började vi inse att det var ganska orealistiskt att vänta sig att kunna ta den i drift inom den närmsta tiden. Själva hårdvaran stod nedpackad i ett skyddsrum, och där skulle den nog få förbli ett bra tag. När LUDD (datorföreningen i Luleå) hör av sig och undrar om vi vil byta 780:an mot någon modernare (och mindre) dator så inser vi möjligheterna. Årsmötet beslutar att ge styrelsen mandat att byta 780:an, och den 6/2 kommer LUDD och hämtar med lastbil, efter en datorbytesturne genom hela Sverige. Det är med tunga hjärtan vi tar farväl av vår 780. I utbyte får vi en microVAX II, som nästan verkar ynklig i jämförelse med 780:an, för att inte tala om i jämförelse med modernare maskiner. En microVAX är varken speciellt spännande att titta på, speciellt snabb, eller speciellt märkvärdig på något annat sätt. Men nu har vi i alla fall en dator som bara kräver en kvadratmeters golvyta, inte drar mer effekt än ett par glödlampor, och kan köra Unix. Och det är ju i alla fall en VAX! Under februari pågår ivriga försök att hitta lokaler åt föreningen. Tyvärr har vi ingen större framgång, men vi lyckas i alla fall hitta ett ställe att ställa vår microVAX: Elektrotekniska föreningen lovar oss att få ha den i ett hörn av deras lokaler. Den svåraste frågan förutom lokalletandet är nästan vad datorn skall heta. Efter långa diskussioner kan styrelsen till sist enas om att döpa den till Loglady, efter en av personerna i Twin Peaks. Nu börjar arbetet på att få Loglady att fungera. När Per Hall, Christian Brunschen och jag släpar upp den ur skyddsrummet så ser den inte mycket ut för världen: kabinettet verkar lite dåligt hopskruvat, färgen är avskavd på sina ställen och den har förmodligen fått sina smällar under transporten. När den står på sin plats i ETF:s datorrum känns det ändå som om DF till slut har fått en någotsånär fast punkt i tillvaron. Kort därefter monterar Per Hall och några till ut själva processordelen (en 30 cm hög låda inuti det meterhöga kabinettet, som för övrigt är tomt bortsett från kablar och diverse småsaker som vi stoppade in under flyttningen) och kör ut med den till Harlösa, till Lasse Persson alias TT alias beast, ägare av en privat datorhall full med VAXar och PDP 11:or. TT har lovat att gå igenom maskinen ordentligt, testa den, och installera operativsystem. Detta tar några veckor. Själv är jag strängt upptagen av annat under mitten av mars, och nästa gång jag hör något om Loglady är den 19/3, när den glada nyheten går ut att maskinen är hopmonterad igen och är uppe och kör. Vid ett besök i ETF står Loglady där och surrar hemtrevligt, och det går att logga in på konsolterminalen - en gammal (nästan antik) VT125. Christian Brunschen har utsetts till att vara root på maskinen och han korrigerar under de närmaste veckorna sådana saker som att det inte finns några användarkonton och att maskinen tror att den heter utx (beslutet om att döpa den till Loglady var inte fattat när TT installerade Ultrix). I slutet av mars har vi en dator som utan problem är uppe och kör veckor i sträck. Tyvärr finns det inget nät i ETF:s lokaler, och terminalinterfacet verkar inte fungera, så enda sättet att komma åt Loglady är via konsolterminalen, så medlemmarna har inte så stor glädje av systemet. Vi börjar undersäka möjligheterna att dra in en nätanslutning till ETF och leta efter billiga priser på näthårdvara. Det händer tyvärr inte så mycket på den här fronten under april - bland annat eftersom teknologernas tentor och annat världsligt kommer emellan. Under tiden får vi lita till mer primitiva metoder för att installera mjukvara - nämligen att föra över den till TK50-band och bära banden till ETF... Den 30/4 börjar saker och ting röra på sig igen: Per Hall får ett paket med ethernet-transceivers. Fortfarande saknas dock en del hårdvara. Efter att ha tagit en totalbackup på systemet plockar vi bort TT:s MUD (numera återuppstånden på Marvin) och frigör därmed hela 25 MB för användarfiler från den tidigare proppfulla disken. Wow! Fyra dagar senare har den saknade näthårdvaran (en vampyrtapp) kommit och det är dags att dra koaxialkabel från ETF på första våningen till vår anslutningspunkt en trappa upp. Våra tappra frivilliga kommer tyvärr inte så långt eftersom ingen har nyckel till kabelrummet (där en av de få brandgodkända golvgenomföringarna finns). Paus till nästa dag (5/5) då Tomas Richter vid DNA har lovat att hjälpa till. Tomas släpper först in oss i DNA:s datorrum där det finns plats för vår ethernet-brygga i ett skåp. Det tar ett tag att dra ut kablarna i korridoren genom genomföringarna - det är inte helt lätt att hitta rätt i ormboet mellan skåpet och väggen, framför allt när man inte ser vad som händer. Därefter genomför Tomas den kritiska operationen att borra ett hål i huskabeln ute i korridoren och ansluta vampyrtappen till vår kabel in till bryggan. Den utgående kabeln drar vi över till kabelrummet ovanför det på första våningen. Kabelrummet är på sitt sätt fascinerande: väggarna är täckta av årtiondens kabelinstallationer (det påstås att ingen har koll på vart alla kablarna leder). Efter att ha tagit oss genom golvet kan vi dra kabeln den sista biten bort till ETF och ansluta oss till Loglady. Spänningen är stor: skall vi kunna annonsera på årsmötet samma kväll att nätet fungerar? Tyvärr inte, visar det sig - Christian sliter med konfigurationen men får ingen kontakt någonstans. Först nästa dag, efter febrilt slående i manualer, frågande av experter och ett intensivt mailutbyte mellan mig och Christian hittar vi felet: vi har angett en routeradress som ligger utanför nätmasken, så Loglady hittar ingen router. Vi ändrar adressen och plötsligt fungerar allt! Möjligheten att logga in via nätet och FTP:a in mer mjukvara ökar aktiviteten rejält inom Logladygruppen. Efter några dagar har vi installerat mängder av ny programvara, email fungerar och vi har en NNTP-förbindelse för News. Fortfarande inga användare, dock. Det återstår en massa administrativt arbete för att kunna möta anstormningen av kontoansökningar och inte minst tester för att se att allt fungerar som det skall och är säkert. Men den 19/5 kan vi slutligen ta det officiella beslutet att släppa in medlemmarna. En timme efter det att de första medlemskontona har lagts upp är ett tiotal personer inloggade och spelar spel, läser mail och kopplar upp sig mot MUDar. Magnus Olsson (mol)