|
Ack, I härjade anleten!
Ack, oh gud förlåt mig boss!
Ett bett i greppbrädan, ett skrik på hjälp -
Jag föddes med handflatorna mot rymden
Kärlek är ingen mänsklig rättighet
som salt man strör för vinden
det vet jag med all säkerhet...
AJ! Det är kallt!
Kallt, och det biter mig
det skaver och värker...
Gråt och förtvivla i mörkret nolla
Kryp ihop i en hög; vilken idiot - kolla!
Jag rusar fram för att ta dig i min famn
men slår armarna om mig själv; du försvann...
famlar med händerna i det tomrum som var du
Bara luft - en hägring från helvetet
Ingenting var sant, du vet, lita inte på någon
Skulle vara dig själv då, som du kan lita på
Ingenting var sant.
Helvetet finns på jorden och jag lever i det.
För det är jag.
Tala för dig själv din satans slemhög
din förbannade självupptagna egobög!
Ah, åh - jag tappar hatten.
Den fladdrar iväg i vinden
iväg mellan träden - över sluttningarna
jag ville ändå inte ha den där hatten
men den var bra när det regnade
men det regnar ju inte längre
så vad ska jag med hatten till?
Du är allt en eländig figur du, tråkmåns. |